Sthlm, 2012: Musician and audience
Took the X-Pro1 with the Fujinon 18mm for another test drive today in a very nice weather. I haven´t had it for a full week yet, but it already feels quite intuitive to shoot with it. Not perfectly lean yet, but I´m sure that is a matter of time.
The young boy playing the piano above was truly amazing – I don´t think many passed by without stop and listening for a while. I did to, as I was trying to catch the girls god looking profile when she suddenly turned around. (Snap!).
later, I visited the photographic museum, Fotografiska, and checked out Christer Strömholms great exhibition. One nice touch was that the exhibition had included some raw images with Christers instructions to his copyist. Very entertaining, and also a valuable insight in how rigorous Christer was with the final output. And by the way: Christer Strömholm had no problem cropping his images. :)
Sthlm, 2012: Christer Strömholm exhibition
Bonus image! The two tiny dogs swept pass me and I started to trail them to get a shot of them together with their master. For the second time today, the subject suddenly turned around and faced me. (And I snapped again).
Sthlm, 2012: Dogs and their owner
(All images are jpg straight out of the camera, but resized to fit the blog).
Thanks for watching!
Sthlm street by Jimmy Dovholt 
Bra! Det blir så mycket bättre när man inte smyger i bakgrunden!
För det mesta stämmer det absolut, Simon. Fast vissa scener behöver ses från “flugan på väggen”-perspektiv för att funka.
Inom teatern tala man ju om “the fourth wall”, som den osynliga vägg som skiljer skådespelarna och publiken. Tjejen på bilden stirrar plötsligt rakt igenom den, vilket skapar en häftig effekt. Ungefär som när en filmskådespelare plötsligt börjar tala direkt till åskådaren.
Foto är spännande…
Absolut, instämmer.
Skönt! ;)
Fin bilder, Jimmy. Jag gillar speciellt den första, mina ögon fastnar vid hennes blick. Jag har ibland också testat metoden att ställa mig redo med kameran fokuserad på en bortvänd person och sedan ta bilden när denne vänder sig. Ibland blir det bra, ibland inte. Utmaningen ligger i att hitta på något avväpnande att säga när man blivit “upptäckt”.
Tack, Erik. Hon var helt klart dagens fångst. Och jag har alltid en massa på lager att säga om det blir tillfälle att snacka lite. (Men om man inte vill snacka kan man ju fortsätta att stirra på en plats lite till vänster om motivet. Det är väldigt sällan någon tror de själva är motivet* när man placerar dem i kanten av en vidvinkel).
*tonårsbrudar undantaget. De är övertygade om att man fotar dem hela tiden och att de dessutom alltid är huvudmotivet. :)